Tisdagsgrus

Då var det tisdag och veckans första arbetsdag, i alla fall för mig.. Fast semestern i fredags och i måndags ja den rusade på och det hela slutade egentligen med att det kändes som en normal helg.. Hehe undrar hur länge jag ska behöva vara ledig för att jag ska känna det som om jag varit ledig...

Nåja tillbaka till jobb idag och det fanns en hel del incidentrapporter att registrera, en hel del mail att skriva och en del samtal att ta igen, så jag kan ju inte klaga att jag haft dåligt att göra idag hehe.. Men det är skönt att ha (lagom) mycket att göra..

Sedan försvann större delen av eftermiddagen med ledningsmöte och innan jag slutade för dagen så blev det de sista samtalen och lite statistik..

Efter jobb så hämtade jag upp Christofer och vi stack och handlade lite och käkade.. Trevligt med sällskap av Christofer, och har ju haft nytta av honom här hemma där han hjälpt mig med en hel del saker som jag är väldigt tacksam över..

Förresten hoppas ni hjälper mig att hålla alla tummar ni kan att diverse hyresvärdar går med på ett lägenhetsbyte så att jag kan flytta till den andra lägenheten.. Intressant, den är lika stor som den jag har nu men ändå ett rum mindre haha... Hoppas verkligen det blir av, av många anledningar men delvis för att jag verkligen ser fram emot det...  Får väl hoppas på det bästa men samtidigt inte hoppas för mycket... Blir så besviken då...
Och vad ska jag med en tre-rummare till???

Inget annat då, nja det foto jag nämnde häromdagen?? Jag kan inte titta på det utan att det bubblar i magen och känner en liten centrifug... Löjligt känner jag i en viss del av kroppen men en annan del av kroppen njuter av känslan, sedan om det blir mer av det hela det vet i gudarna... Även om jag har mina aningar ibland... Men så länge så njuter jag i hemlighet samtidigt som jag givetvis trånar vilket jag inte gillar..
Samtidigt kan jag förstå hur jag känner längtan men inte hur jag kan känna saknad... Min hjärna är strange.. 
Och bara för att klargöra det för alla och en var så inga missförstånd uppstår:
NEJ det är INTE Charlotte Kalla och det är INTE Linda Bengtzing jag pratar om haha

Haha ja mest om det nu var någon som verkligen trodde att det var någon av dem.. Haha nä denna väna vackra kvinna är verklig haha, inte en bild i min fantasi (eller jo det är hon ju också haha).. Jag tycker bara att det är en mycket vacker kvinna, med ögon som får mig att smälta, en röst som får mig lugn.. Ja vad ska jag säga.. Jag skulle nog kunna bli typ på skånska jävligt kär.. Men jag tyglar mig haha...
Nu svamlar jag nog mest och har nog skrivit mer än vad jag hade tänkt från början..
Känner mig egentligen lite löjlig nu men jag kommer inte radera något jag skrivit..

Kanske är det just den här känslan jag har nu som gör att jag orkar stiga upp på morgonen, den känslan som får mig att le och vara en människa, även om det inte skulle vara besvarat.. Och är det så, ja då kan det vara värt det hela faktiskt, för eftersom jag gör det med öppna ögon så kanske jag t o m kan bli starkare av det

Just nu mår jag bra i alla fall..

Nä nu får jag sluta svamla för denna gången.. Och glöm nu inte håll tummen för mig.. Hehe
(var väl mest lägenheten jag tänkte på där)


Spårlämningar

Skriv några rader till mig här:

Jag heter eller kallar mig:
Kom ihåg mig?

E-post eller så där FrankieBoy kan nå dig om han vill: (publiceras ej)

Har du någon blogg eller hemsida skriv den adressen här:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0