Det börjar med ett inlägg om gårdagen, och så tar jag dagen i nästa inlägg istället... 

Vaknade väl i rimlig tid igår i stugan.. Steg upp och käkade lite frukost och ställde mig sedan för att diska och sedan bädda och plocka undan medan jag väntade på att min kära moder skulle uppenbara sig i stugan efter sina dagar i stan..

När hon kom ut till slut hade hon köpt frallor med sig så jag tog en liten fika innan det var dags för mig att ge mig av från stugan.. Stack ut till Dormy och köpte mig en chipper och några nya bollar... Därifrån körde jag hem och inväntade att Christofer skulle bli klar så att jag kunde hämta upp honom hemma hos Emma, för att vi sedan skulle köra vidare till The Hook och ställa oss på rangen lite..

Sagt och gjort, vi kom ut där och vi började med att dela 110 bollar.. Och jag måste säga att det börjar gå liite framåt med min driver, eller rättare sagt med mina driverslag.. Men behöver nog lite mer av de 3 T.. Träning Träning och åter Träning... Nåja efter att vi blivit klara med rangen så gick vi bort till chip och pitch greenerna och slog lite bollar och för min del med mixat resultat, men oftast rätt okej hehe..

Därefter gick vi bort till puttinggreen där vi stod en bra stund och jag testade på riktigt min chipper och ja det kan bli en bra klubba i bagen haha..

Precis när vi skulle därifrån så fick Christofer ett SMS, jag vet inte om det var Mathias som skickade eller vem, men han fick reda på att hunden som funnits under stora delar av både Mathias och Christofers uppväxt nu var tvungen att bli tagen till Djursjukhuset för avlivning.. Så Christofer frågade mig om jag ville köra honom till Djursjukhuset, och det var ju självklart att jag gjorde det..

Jag lämnade av honom vid Djursjukhuset och när vi kom dit så var grabbarnas halvbror och styvbror där med Larry (hunden).. Jag passade på att köra och käka under tiden för jag kände att jag mest skulle vara i vägen om jag stannade kvar där.. Jag såg i backspegeln hur Christofer klappade och kramade om Larry..
När jag käkat så körde jag tillbaka och bara par minuter senare så kom de alla ut och jag kunde se stämningen och hur de kände i alla deras ansikten.. Och jag förstår det så väl. När en familjemedlem har varit med så länge och sedan går bort, ja då är det inte lätt..

Larry var en jättego hund och som en sista hälsning och ja typ hyllning så vill jag lägga in den här bilden som jag har (med tillstånd) lånat på Mathias blogg