Vissa dagar är värre, eller rättare sagt vissa kvällar är värre än andra.. Ikväll är en sån kväll.. En kväll där ensamheten liksom står och knackar på dörren, eller ska jag vara ärlig? Det knackas inte det bultas så dörren håller på att slås in.. Det fattas någon bredvid mig..
Undrar om denna någon finns, om det är någon som jag vet nu, någon som jag nu vill sitta här med..
Undrar om det är att jag svamlar just nu..

Skulle bara vilja skrika ut.. Jag har så mycket tankar, så mycket känslor, så mycket värme inom mig som bara är till för någon speciell.. 
Men just nu, denna sekund är det bara ensamhet.. 
Hoppas att alla förstår när jag säger att jag inte är ensam i ensamheten, men pricken över i:et saknas.. Och det finns nog något, som jag hörde idag, som jag skulle vilja göra med denna person.. Och vad som än sägs tror jag inte hon skulle ångra sig..

Svammel? Ja antagligen, men bryr mig inte speciellt mycket om det just nu..

Skulle väl egentligen bara vilja låta fingrarna flöda fritt över tangenterna på laptopen, men jag kan inte göra det utan måste hela tiden tänka på vad jag skriver, hur jag skriver.. Okej jag har valt det själv, men det kan ju vara jobbigt i alla fall..

Ja jag kunde ha valt att inte alls skriva om det, men samtidigt så blir det en liiten ventil för mig.. Även om det jag skriver här inne är typ 5% av allt, högst.. Det finns så mycket mycket mer, sådant som jag håller för mig själv, sådant som jag inte kan eller vill dela med någon.. Inte just nu i alla fall..

Men längtar efter henne.. Längtar efter att få chansen att säga det jag har inom mig, chansen att få visa vad jag går för.. Visa att det är vi som hör ihop, oavsett vad andra säger och tycker..

Men just nu fortsätter ensamheten att banka på dörren... Just nu ligger jag här med mina tankar..

För ikväll är det en sådan kväll... Imorgon är en annan dag..