Livet..
Äntligen känns det som om mitt liv kan vara på väg åt rätt håll.. Äntligen känns det som om mitt hjärta och kanske min själ kan finna den ro som hela min kropp längtat efter..
Jag ska bara nu bli av med min oro, den oro som alltid kommer vid ungefär denna tidpunkt, den oro som kommer av så många tidigare svek, löften och lögner.. Jag vet att nästkommande inte ska behöva lida för något sådant som hänt tidigare, och jag försöker verkligen inte det låta det ske.. Men ska man se det positiva i det så är det ju som så att jag har varit mycket mycket värre..
Jag är glad att jag får känna det jag känner nu, och jag hoppas och önskar att jag ska få känna så och så mycket mycket mer i framtiden... Hittills känns det som om det inte kommer vara några problem, men som sagt den lilla oron finns där.. Den oro som egentligen bara jag själv kan jobba bort, men tror inte det ska vara några problem att jobba bort den, inte tillsammans med dig... Ja du vet vem du är..
Du är den vars ögon jag kan drunkna i, vars leende och skratt får mig på sådant underbart humör.. Din röst som kan få mig att må så bra.. Dina ord som ibland borrar sig in i mitt hjärta förbi den tunga muren...
Du har den förmågan, förmågan att plocka fram det som jag trodde var dött inombords..
När vi väl träffas så kan jag förhoppningsvis berätta så mycket mer för dig, sådant som jag inte vill skriva här, sådant som jag känner jag vill du ska veta..
För att citera ord som du skrivit, eller rättare sagt använda mig av samma andemening så säger jag TILLSAMMANS KAN VI VÅGA, TILLSAMMANS KAN VI VÅGA TA STEGET.. Och har vi båda tur så tar vi steget mot en framtid som kan vara ljus och mysig..
Det var allt för närvarande... Nu är det väl sovdax.. Somnade på soffan innan idag så jag hoppas att jag kan somna..
Spårlämningar
Skrivet av: Emma
Förstår din känsla, det förflutna sätter sina spår och det är svårt att få bort alla de tankarna. Men tänk på att du nu sitter med en tjej i dina drömmar som mycket väl kan vara din framtid, då är det inte rätt mot henne att du ska gå tillbaka till dåtid, inte mot dig själv heller för den delen. Du och NI förtjänar att vara lyckliga, helt och fullt ! Lycka till Frank :)
Trackback
